Friidrottstränare

FriidrottBild från ClipArt

Så var friitdottspremiären avklarad och jag kan titulera mig tränare, eller skötare vilket Storasyster kallar mig.
36 barn kom till första träningen som hölls inomhus. Namnlapparna kom väl till pass, för vi märkte att barnen lyssnade mer uppmärksamt om man sa deras namn.
Barnen delades in i två grupper som fick inta varsin halva av den stora gymnastiksalen. Vi var två ledare för varje grupp.
Uppvärmning: springa runt, sparka i baken, höga knän och indianhopp med indianrop. En ledare sprang först och en sist för att se att alla hängde med och inte kättrade på alla redskap.

För att öva upp smidighet och koordination fick de sedan utföra två olika hinderbanor med plintar, mattor, bomar, lianer och koner. Ja, det mesta som finns att tillgå i en sporthall utnyttjades. Det utfördes kullerbyttor, jämfotahopp, häcklöpning, upphopp och stockrullning under glada hejarop och “kittlingar” från oss ledare. Efter halva tiden utfördes en reaktionsövning:.
Barnen ligger på rygg med huvudet mot ledaren. På ett förvalt ord ska de resa sig blixtsnabbt och springa till andra sidan hallen. Självklart kastades det inte lite felaktiga ord, bara för att testa reaktionen.

När de båda banorna hade sprungits igenom varv efter varv var barnen ganska tötta och vi gick över till lekövningar: Köra skottkärra, tunnelkull och kom alla mina kycklingar.

Träningen avslutades med en gemensam samling där barnen fick berätta vad som hade varit roligast, och slutligen efter att ha varit knäpptysta i en minut skrika allt vad det orkade…

Efter träningen pratade vi i ledargruppen ihop oss inför nästa vecka om vad som kan göras bättre, övningar som ska behållas, nya som ska läggas till, hur vi ska få med de blyga och hur busfröna ska hanteras.

Allt gick annars helt klart över förväntan och jag får erkänna att jag har träningsvärk idag. Det var en stor lycka att komma in i den stora idrottshallen. Jag flyttades tillbaka till mina sportiga år och kände mig otroligt snabb, smidig och spänstig, men det var bara att inse att åldern börjar ta ut sin rätt och att jag inte är lika graciöst längre. Jag fick äran att visa alla moment i hinderbanan och blev t.ex helt yr i huvudet efter EN kullerbytta. Det jobbigaste var att vara Varg och försöka fånga alla snabba hala kycklingar som kom i min väg. För att se det positiva, så är det här bra träning även för mig.
Jag ser fram emot fortsättningen!